Arktiska Åttan

I helgen har James, Kalle och Jag (Jonas) varit i Wales för att testa vår mountainfitness (det heter så!) i den klassiska dårutmaningen 15 Peaks. Det gick så där. I alla fall för mig. Hur det gick för Kalle och James kan ni läsa om här här. Helgen fick mig dock att: 1. Känna mig oerhört peppad och revanschsugen inför Kebnekajse och Halti i augusti samt 2. Inse att jag måste börja träna, stenhårt, om jag ska vara redo att börja ta mig an de åtta högsta bergen ovanför polcirkeln i höst. Men mer om det vad det lider. Här är ett par bilder så länge.

07.50 i morgon bitti lyfter planet som ska ta oss till Wales och 15 peaks. Det betyder att det är bråda dagar i äventyrshögkvarteret (obs fantasi, men fatta om vi hade ett sånt?!). Grejer ska packas, kartor ska in i gpser, knivar ska slipas (ja vafan), kängor ska fettas och ångest ska has.

Packlista (utöver det här kommer vi ha människokläder till besök i människoby)

• Vanlig bralla
• 2 x tunn socka
• 2 x tjock socka
• Merinokallingar
• 2 x underställströja
• Jacka
• Skalbralla
• Förstärkningsjacka
• Pannlampa
• GPS
• Första hjälpen
• 3 liters vattengrej till ryggan
• Extra vattenflaska
• Keps 
• Vantar
• Mössa
• Solglasögon
• GLATT JÄVLA HUMÖR

Det ska sägas att jag har dödsångest. Dels för att det kommer bli as-, as-, as-, as-, asjobbigt. Dels för att det första berget vi ska upp på, Crib Goch, är läskigt. Jag har varit där en gång förut och jag minns att jag tänkte “MEN HÄR KAN DOM JU INTE SLÄPPA UPP FOLK HUR SOM HELST MAN KAN JU DÖÖÖÖÖ???”.

Den toppen, eller kammen som det egentligen är, sa vi forcera precis i gryningen på lördagmorgon. Tänk på oss när du vinglar in på mcdonalds kungsgatan för en stödburgare på väg hem från spy bar (ELLER VAR MAN NU GÅR NUFÖRTIDEN).

Nej, hörrni. Vi får höras. Nu ska jag in på toa och provlysa lite med min pannlampa. 

PUSS OCH KRAM!

Kalle